Den 12 april har isen smält så pass i Vasa att jag lyckas ta mig ut till rosenträdgården med båt. Ett tiotal olika blommor hälsar välkommen, bland andra julrosor, snödroppar, klosterliljor, vintergäck, scillor och till min förvåning prydnadsjordgubben 'Pink Panda'. När jag planterade klosterliljorna var jag rädd för att de inte skulle klara sig i Vasa. Numera sprider sig över ett allt större område för varje år som går.

Mesta tiden går åt till att röja undan stormfällda granar. Rosorna utan vintertäckning har klarat sig utmärkt, förutom att rådjur och harar har beskurit många rosor och andra buskar enligt egen smak - som nog inte till alla delar faller mig i smaken. Från nedmyllade och vinterbegravda rosor har jag nu avlägsnat granris och eklöv. Över påsken får solen tina upp jorden. När jag återkommer om en knapp vecka borde det gå att börja låta rosorna få se dagens ljus igen. Mest spänd är jag på att se hur fjolårets nya frösådda rosor har övervintrat. De två första åren bör de helst övervintras frostfritt. På hösten begravde jag dem extra djupt och gav dem ett extra tjockt lager eklöv.

Eklöven har jag lagt i en hög för sig. Vid tillfälle finfördelar jag dem genom att köra över dem med gräsklipparen. Sen komposterar jag dem skilt för sig. Om ca två år har jag mera ny, egenproducerad torv. 

Rosorna som jag har övervintrat i källaren (se tidigare inlägg) ser inte alls ut att må bra. Många verkar helt uttorkade. Efter ett par dygns vattenbad är rosrötterna nu nedgrävda. Hoppas att åtminstone några av dem ska visa livstecken.